I helgen svängde vi förbi den gamla tvålfabriken utanför stan. Jag har hört folk prata om den tidigare, men aldrig tagit mig tiden att stanna till. Nu undrar jag varför det dröjde. Vilken plats!
Byggnaden ligger lite avsides, men det märks att den en gång varit hjärtat i området. En klassisk industrifastighet med själ. Tegel, grova träbjälkar och detaljer som får en snickare att stanna upp och titta två gånger.
En byggnad med karaktär
Det första som slår en är hur mycket av det gamla som är bevarat. Inga plastiga ytor eller nyproducerade imitationer. Här pratar vi slitna originalgolv, gamla fabriksfönster och gjutjärn i varje hörn. Jag gillar när man inte försökt göra om allt till något nytt och perfekt.
Det bästa är att de tagit tillvara på det som redan fanns. Ståltrappan upp till övervåningen är kvar, likaså de stora skjutdörrarna i trä. Man känner historien i väggarna, bokstavligen.
De som driver stället har fyllt rummen med hantverk, vintageprylar och inredning som matchar känslan. Det blir inte tillrättalagt – bara äkta. Jag gick mest runt och spanade på detaljer. Fick direkt idéer till ett pågående renoveringsprojekt hemma. En gammal arbetsbänk i ek där inne blev min favorit. Den hade jag gärna tagit med mig hem.
Inspiration för både hem och verkstad
Att besöka såna här miljöer är som att ladda batterierna. Man kommer hem med huvudet fullt av tankar. Jag har funderat länge på hur vi ska lösa väggen i hallen – nu vet jag. Gamla brädor, kanske lite tegel. Det enkla, slitna och tidlösa vinner i längden.
Min sambo hittade också en hel del inspiration. Hon föll för ett gammalt plåtskåp som nu står på hennes önskelista. Själv har jag börjat skissa på en egen variant, fast i trä. Man kan inte låta bli.
Den gamla tvålfabriken är verkligen värd ett besök. Både om man gillar hantverk och historia – men också om man bara vill komma bort från det moderna en stund. Där inne stannar tiden.
Och ibland är det precis vad man behöver.